Glasbrukshistoria

Glasbruket startade 1864 av RV Scheutz och E Viklund från Kosta. Det var i drift fram till 2008 fast med mindre styrka dom sista åren. Sista patronen på bruket var Erik Rosen året var 1978 efter honom var det lite olika ägare.

Beskrivning hur ett arbetspass på bruket kunde se ut.

Innan dagens arbete i hyttan började har en smältare gjort jobbet med att smälta glasmassa. Den består av bl.a. av sand, bly och pottaska. Temperaturen i ugnen är ca 1400 grader på natten och 1100 på dagen. Ugnarna drivs med gasol/el.

Dagen börjar tidigt, förr i tiden redan kl 05.00. Då fick hyttpojkarna springa runt och väcka mästarna på morgonen. Sedan fick dom gå till vattendrag 300 meter och hämta vatten i hinkar som de skulle blöta formarna i. Dessa användes till att forma glasmassan i. Efter detta skulle dom ställa i ordning stolar och verktyg till mästarna. Om detta inte var till belåtenhet fick dom ibland en örfil. Numera i modern tid börjar arbetet kl 06.00 eller 06.30. Det varierar på olika glasbruk. Arbetslaget i en verkstad består oftast av åtta man.

Skålanfångaren börjar med att ta upp glasmassa på en glasblåsarpipa som han formar på ett välsarbleck. Sedan överlämnar han det till uppblåsaren som blåser en skål i en form. Denna skål överlämnas till mästaren som gör ben på skålen utav en varm glasklick som han får av benanfångaren och vidare till fotmakaren som gör foten på glaset av en glasklick som fotanfångaren håller upp med en  spik. När foten är färdig knackas glaset av och hyttpojken/inbäraren bär in glaset i kylröret där det kyls ner några timmar. Sen övergår det till kallsidan där synaren tar hand om glaset. Sedan skickas glaset till olika befattningar som:

Slipare: Slipar mönster i glaset. Verktyg som används är diamantsten.
Blomslipare: Slipar dekorer. Verktyg som används är slipsten och trissa.
Gravör: Gör dekorer med verktyg som koppartrissa och gravyrpenna.
Etsare: Använder schablon och syra.
Glasmålare: Målar dekorer som bränns i ca 480 grader.
Proppborrare: Borrar proppen till karaffen.
Glassågare: Sågar av kappan.
Kantare: Slipar till kanten så att den blir jämn. Verktyg som används är planverk och slipband.
Sprängare: Spränger av kappan på vinglaset. Verktyg som används är diamantstift och gasol.
Kantvärmare: Värmer den vassa kanten efter sprängningen. Verktyg som används är gasol.
Syrare: Doppar kristallglas i svavelsyra så att de blir blanka.

Slutligen slutsyning och packning innan glaset lämnar glasbruket.

Benämnngar inom glasblåsningen:

Välsarbläck: En järnskiva som man formar glasmassan med till ett ämne som ska bli en skål.
Post: En liten glaskula som man tar upp mer glasmassa på och bearbetar vidare.
Putsjärn: Ett järn som används till att slå bort glas från pipan. Detta bortslagna glas kallas navlar. Navlarna smälts om och blir till ny glasmassa.
Pipa: Det rör man tar upp glasmassan med i deglen.
Spik: Järnpinne som man håller upp till fotmakaren som gör foten.
Puntel: En lång järnspik som mansätter i botten på en glasvas som mästaren skall forma.
Degel: Behållaren där glasmassan finns.
Vanna: Behållaren där smältningen sker.
Kylrör: En lång ugn där man sätter in den färdiga produkten som ska kylas ner successivt.

Det mesta är sig likt även idag. Under 1960 talet startade Boda Smide och snickeriverkstad som ingick i glasbruket för produktion och utsmyckning men finns dock inte kvar idag. Idag finns en liten hytta som drivs av Design House Stockholm som heter ”Vet Hut” och har egen glasproduktion med kända formgivare.